tragiskt

 

Mitt första flyg blev inställt, vilket resulterade i att jag kom fram till Stockholm fem timmar senare än planerat och jag hamnade sist i early kön... Väl inne lyckades jag ändå få en bra plats, och eftersom jag är så lång så såg jag rätt bra. Skrek seriöst sönder min hals och min röst är helst förstörd nu. Höll på att svimma flera gånger för det var så otroligt kvavt och varmt där inne och eftersom man skrek och sjöng med i princip hela tiden, så hade man inte ens tid att försöka andas. Alla var så himla fina i verkligheten, det går inte ens att förklara. Efter showcasen var slut samlades alla som hade high5 i ett av lokalens hörn (där bland annat kspazz var, yay) och där återförenades vår lilla grupp som gick på konserten tillsammans (eftersom man gled ifrån varandra på grund av allt tryck) och pratade (eller mer grät och räknade upp namn och olika händelser som hänt under kvällen) och sedan hamnade vi i kön till high5.

 

High5 gick så himla snabbt att jag inte ens hann med. Kommer knappt ihåg någonting. Hoseok var först och jag fick total blackout för han var så fin och så låång och asdfghjkl sen sträkte han ut sina händer och tog tag i mina och sa "thank you" och log och jag bara asdfghjkl no thank you. Sen kom Jimin och han har ärligt det finaste eyesmile i världen. Det är guld. Han tog också tag i mina händer och sa "thank you" och jag bara stod där och kunde inte få fram någonting annat än "thank you" tillbaka. Efter det Rapmon och åh herre gud han var nog den som hade störst skillnad mellan skärm och verklighet. För han är asfin på bilder och videos men alltså up close var han s-å f-i-n ni förstår inte ens. Det var galet. Samma visa där: händer, ögonkontakt "thank you"s och vidare till nästa. Jungkook. Kommer inte ens ihåg någonting från Jungkook pga var typ i shock men jag antar: händer, ögonkontakt och "thank you"s. Sen kom Seokjin och åh herre han ser ut som en prince när man kom så nära som vi gjorde, och han var så himla fin så jag bara "HIIIII JIN~!" och han ba "HIIIII, thank you! (+ händer & ögonkontakt). Efter Seokjin var Yoongi näst på tur och det enda jag tänkte var "okej emma du kan inte bara säga hi, thank you till yoongi bc he's one of you ultimate biases så skärp dig nu", och så blev det yoongis tur och händer-ögonkontakt-thank you's och sen i slutet sa jag bara det första som kom upp i mitt huvud: saranghae. Då kollade han på mig igen, och log och sa thank you och jag ba asdfghjkl på insidan. Sist stod Taehyung och jag vet inte varför men jag blev så uppspelt att när han tog tag i mina händer så då började jag skaka omkring dem som en femåring och ba "THANK YOU" och han ba skrattade och började också hoppa omkring som en femåring och ba "aaaaah no thank you" på korean-english och log sitt taehyung leende (det är one of a kind tbh). Sedan var det slut och vi var tvugna att gå ut ut lokalen och där brast det och alla stod där och grät och ba "suuuuuugaaa are you even real and omg jin you're a princess och herre gud rapmon var fab och jungkook och hoseok och jimin god damnit och TAEHYUNG freaking taehyung som är världens glädjespridare och bara är så snäll och så bra."

 

Där stod vi ett tag och försökte lugna oss innan vi gick ut till där deras buss skulle köra ut sedan (haha alltså kände mig som en riktig fangirl) och där stod vi i runt en halvtimme och pratade med alla emotionella fans och det var så skönt och så bra att vara omringad av folk som gillar samma saker. Sedan kom bussen och alla skrek och alla gardiner på bussen var fördragna så man såg ingenting, förens rapmon öppnar och man ser han blonda hår och han vinkar och alla tappar det igen. Där står vi som emotionella vrak medans bussen kör iväg, och jag fattar inte riktigt vad som har hänt. Vi bytte facebooks, kakao talk etc innan vi skildes åt och vissa stockholmare åkte hem och jag och några till tog tunnelbanan till centralen där vi skildes och sedan tog jag expressen till arlanda där jag spenderade natten genom att sitta i en stol och vänta på att tiden skulle gå, tills mitt flyg lämnade 8.25 morgonen efter. Nu är klockan halv fem och jag har fortfarande inte sovit någonting inatt men vad gör väl det. Jag har sett bangtan.

 

Jätte långt och konstigt inlägg, men jag lever fortfarande i en konsertbubbla och vill helst leva kvar här inne hela livet.